Den lilla djävla kulturen – Lina Ekdahl

Den lilla djävla kulturen – Lina Ekdahl

Den lilla djävla kulturen publicerades första gången som krönika i Göteborgs-Posten 2001. Samma år läste Lina Ekdahl texten i radioprogrammet Sommar. Texten finns även med i diktsamlingen Diktsamling från 2012.
– Den har liksom snurrat runt lite här och där, sorgligt att den aldrig slutar vara aktuell… säger Lina Ekdahl.
Vi publicerar här åter Den lilla djävla kulturen med anledning av de uppmärksammade nedskärningarna på olika håll inom kulturen i Göteborg vintern/våren 2017.
Se även artikeln En ding, ding, ding, ding värld på Debattsidan!

Den lilla djävla kulturen

Om folk nu skall hålla på, varför kan dom inte bara hålla på.
Med den lilla djävla kulturen.
Nu pratar jag inte om den stora kulturen.
Den stora kulturen!
Den tänker jag inte prata om. Den har vi pratat om en gång för alla. Den är bra. Den är snygg.
Den sitter som gjuten. Den kostar, den kostar, men den betalar sig, den betalar sig.
Men den lilla, lilla, djävla kulturen den betalar sig inte, nej, den bara kostar och kostar.
Suger ut oss allihop.
Suger ut varenda stadsdelsnämnd.
Det lilla, lilla, djävla, djävla biblioteket vid det lilla, djävla fula torget.
Alla dessa djävla bibliotek som ligger i alla dessa djävla städer i detta lilla djävla landet.
Det är inte bara bibliotek, det är Folkets hus också.
Alla dessa djävla Folkets hus.
Alla dessa djävla folk överallt.
Alla djävla möten.
Alla djävla föreningar.
Alla djävla amatörer som springer omkring.
Alla dessa djävla amatörer som bara suger ut oss.
Visst, ni får gärna vara i Folkets hus, det går bra, men det kostar, det kostar. Kan ni inte betala
får ni mötas någon annanstans.
Sjunga någonannanstans.
Tälja gubbar någonannanstans.
Måla era djävla tavlor någonannanstans.
Alla dessa djävla tavlor som hänger överallt. Jag orkar inte.

Och överallt alla dessa djävla ungdomar som inte vet vart dom skall ta vägen.
Jamen, stå inte här i allefall. I denna stadsdelsnämnden i allefall. Stå inte här och häng. Va inte så djävla uppkäftiga, så djävla spydiga, så djävla omogna.
Ni har ju för faan inget språk ungdomar!
Kan ni inte uttrycka er?
Det kan ni ju, uttrycka er, det ser man ju, överallt. Hur ni uttrycker er. På ert sätt. Ert djävla sätt. Var som helst, kladdar ner väggar, sprayar, håller på och skriver till varandra. Kan ni inte ta och göra det någonannanstans? På något annat sätt? Det kostar förstår ni, det kostar att städa, hålla ordning på kvällarna där ni står och hänger. Det kostar att ta hand om er sen när ni blir ännu större och starkare, rånar banker och slår ner varandra.
Det kommer verkligen att kosta.
Men då sitter nämligen inte jag här längre. Då är det andra som får ta över. När ni blir vilsna, rädda och tappat livslusten då är jag pensionär. Fri.
Fattar ni?
Eller fattar ni ingenting eller?
Vad lär ni er i skolan egentligen?
Den djävla skolan förresten.
Som bara kostar och kostar.
Vad betalar den tillbaka, ingenting.
Ingenting.
En massa ovårdade, djävla ungdomar som håller på!
Det är ju inte klokt.
Lägg ner skolan.
Lägg ner hela djävla skolan.
Det är ändå ingen som vill gå där.
Det börjar redan tidigare förresten, i förskoleåldern.
Den djävla lilla förskoleåldern.
Vad betalar den tillbaka, den djävla åldern.
Inte ett skit!
Lägg ner!

Nu vet jag, vad vi skall göra, vi lägger ner den lilla djävla kultursamordnaren, så kanske alltihop självdör.
Dör ut.
Så kanske alltihop bara dör.
Ja, det är billigt!
Det kostar ingenting.
Tjofaddelittan lambo!
Nu har jag tagit ett djävla bra beslut. Hur djävla bra vet jag inte, om djävla bra vet jag inte, men ett beslut har jag tagit.
Och det var innidjävulen bra att jag tog det beslutet.
För jag sitter i stadsdelsnämnden jag.
Tjofaddelittan lambo!
Ni tycker att jag svär för mycket.
Då skulle ni höra dom andra stadsdelsnämnderna.
Dom vågar knappt öppna käften.
De ger jag inte mycket för.
Fega, djävla stadsdelsnämnder.
Nä, vi i våran stadsdelsnämnd bestämde det nu sist att nu ger vi den lilla djävla kulturen vad den tål. Vill folk hålla på kan dom ju göra det ändå.
Kladda.
Tälja.
Uttrycka sig.
Kom inte hit med era djävla skulpturer bara.
Era ljusstakar som ni har täljit.
Era historier.
Era barn eller era liv.
Jag sitter kanske bara nåt år till och då kan ni väl för i helvete unna mig några rejäla beslut.
Era djävla människor.

Lina Ekdahl