Möt Hans M Hirschi – deltagare i att Skriva dansen och dansa skriften

Hans M Hirschi. Foto: Alina Oswald, New York.

Möt Hans M Hirschi – deltagare i att Skriva dansen och dansa skriften

Hans M Hirschi är en av deltagarna i vårt internationella, queera projekt Att skriva dansen och dansa skriften.  Projektet inleddes i september 2019 och vi ville höra hur det varit att delta i denna genreöverskridande process med utgångspunkt i dans och det skrivna ordet.

Vad är din upplevelse av att delta i projektet?
Det är ett väldigt spännande och lite lagom skrämmande projekt. Första gången alla deltagare träffades tillsammans med Marie Bergby Handeland (norsk dansare och koreograf reds. anm.), som bad oss att börja dansa, tänkte jag: ”Hur ska det här sluta?” Men när jag börjat släppa taget så var det väldigt befriande. Gick hem och kände mig upprymd. Genom hela projektet har jag känt den upprymdheten. Det att kunna byta idéer, tankar och erfarenheter med andra. Vi är olika som människor, men har förenats av kärleken till skrivandet och att vi är HBTQ/queer. Jag brukar tänka att det har varit som en mental bindvävsmassage!

Hur har det varit att samarbeta med en engelsk författarkollega och en dansare?
Konstnärligt utvecklande! Det jag framförallt tar med mig är hur min skrivpartner Claire Carter ser på samspelet mellan skrift och dans. Hur påverkas vi författare av kroppsrörelser? Jag tänkte från början mer traditionellt: Jag skriver och så dansar någon det. Att rörelsen kunde påverka mig och mitt skrivande var en ny tanke. Är tacksam för den.

Hur har din personliga utveckling sett ut?
Jag lider som många andra författare av imposter syndrome och kan fråga mig själv varför jag håller på med detta. Men nu tänker jag mindre på hur andra ser på mig och min konst och har blivit mindre rädd för att misslyckas. Det har för mig varit en spännande och värdefull resa och jag har verkligen gått utanför min comfort zone. Det har också varit givande och värdefullt att få diskutera begreppet queer med alla deltagare. Vad det betyder och hur det påverkar oss. Vet som konstnär att jag kommer lagra det i mitt undermedvetna och på något sätt kommer det komma upp i något jag skriver.

Hur skulle du beskriva det som publiken kommer att få vara med om genom livestreaming i slutet av maj?
Något de förmodligen inte sett förut eftersom vi som skapar det inte har gjort det förut. Vi försöker tänja gränserna och använda restriktionerna som samhället har ålagt oss i den här pandemin för att bryta igenom dem och nå ut. Nu skall vi alla hålla oss undan varandra, vara inlåsta i ett virtuellt skåp. Parallellen med livet som HBTQ, eller queer, som vi använt i projektet är nästan profetisk eftersom vi inte heller passar in i mallarna som samhället tillhandahåller oss när vi växer upp: mansrollen, kvinnorollen, familjerollen, osv. Vi kommer att göra något oväntat, något nytt, vara queer!