Gösta Friberg, minnesord

Foto: Caroline Andersson

Gösta Friberg, minnesord

I söndags den 22 april 2018 klockan 10.42 gick författaren Gösta Friberg bort och å hela Författarcentrums vägnar beklagar jag detta.

Gösta Friberg, som blev 81 år, grundade tillsammans med Siv Arb och Peter Curman Författarcentrum 1967. De gjorde det med den uttalade ambitionen att skapa kontakter mellan författarna och allmänheten, förbättra författares arbetsmöjligheter, samverka med kommunala, regionala och statliga organ, bibliotek, skolor. Och i den andan arbetar vi vidare, också nu mer än femtio år senare.

Fribergs gärning har hela tiden varit en stark förebild. Han – som var verksam in i det sista och hade planer på flera böcker till och manus klara – var en mycket högt respekterad författare och översättare och gav ut en lång rad böcker, mestadels diktsamlingar, på Albert Bonniers förlag och översatte bland andra Allen Ginsberg. Han mottog välförtjänt en lång rad priser, bland annat Stig Sjödinpriset och Svenska Dagbladets litteraturpris – och 2016 hade vi på Författarcentrum den stora äran att utse honom till hedersmedlem.

Dessutom, vilket tål att påminnas om: redan från sextiotalet engagerade han sig för romsk litteratur och för allas rätt till litterära upplevelser, och den kampen gav han aldrig upp. Det känns alldeles självklart att han delade födelsedagsdatum med T S Eliot och delade dödsdagsdatum med Miguel de Cervantes.

Nu i dag när alla väderlekar verkar gå vilse läser vi långsamt och med stor innerlighet och beundran Gösta Fribergs diktord om att han ”kränger av sig ytterkvällen, fylld av svårmod och regn, och hänger den droppande på en galge, stryker håret tillrätta med fingrarna”.

För Författarcentrum

Stig Hansén
Ordförande