Intervju med Marina Andersson som debuterar som barnboksförfattare

Intervju med Marina Andersson som debuterar som barnboksförfattare

Marina Andersson är aktuell med böckerna Teo och Ingvar samt Resan till solens land på Pärlan Förlag.  


Du debuterar som barnboksförfattare, hur känns det och hur har det varit att samarbeta med illustratör? 
Det känns otroligt glädjande för mig att äntligen nå målet, jag är så glad över att ha blivit utgiven av ett förlag. Jag har gått i flera år med tankarna på att skriva för barn, men det kom inte till skott förrän jag blev mormor. Först då släppte skrivkrampen. Det gick ganska bra med samarbetet, men eftersom det här är min första illustrerade bok så hade jag vissa förväntningar på hur illustrationerna skulle se ut. Jag ville att illustrationerna skulle representera de karaktärer som jag fick min inspiration ifrån i det verkliga livet. Snart markerade illustratören på ett konstruktivt sätt att det här är ingen dokumentär, utan en konstnärlig tolkning av manuset. Hon var duktig på att kontinuerligt mejla mig de illustrationer hon var färdig med under processens gång, så jag fick chansen att godkänna dem. Samarbetet gick galant och smidigt, och jag lärde mig massor under arbetets gång. Illustratören är lika viktig som författaren, och man måste lita på illustratören och ge fria händer att skapa sitt verk.


Kan du berätta lite om dina två nya böcker Teo och Ingvar samt Resan till solens land? 
Teo & Ingvar vänder sig till barn i förskoleåldern som har en gammal närstående som gått bort. Boken visar världen ur det lilla barnets synvinkel och inger hopp om att det finns en återförening bortom döden. Berättelsen utspelar sig också mitt i vardagen där döden blir en naturlig del av livet, inte något som bortförklaras eller tystas. Boken handlar om vänskap mellan olika generationer, Teo har hela livet framför sig medan Ingvar är gammal och vis. De har så mycket att lära varandra. Boken är också rolig med sina ritualer där Teo längtar efter det som ger trygghet och livsglädje för honom men även för Ingvar som får sprudlande glädje i sitt hem när Teo kommer på besök.

Resan till solens land är däremot en reseskildring för barn i lågstadieåldern. Den handlar om en dotter som reser med sin mamma till hennes hemby Enhil i sydöstra Turkiet, där flickans mormor och morfar väntar. Berättelsen skildrar mötet med de historiska platserna, byborna och de sysslor som utförs där. Mormodern vill lämna över minnena i form av färger, dofter och synintryck som har lagrats i generationer till sitt barnbarn. Även denna bok är skildrad ur barnets synvinkel och innehåller rikligt med fotografier från min egen resa. Berättelsen handlar om tre generationer kvinnor: dotter, mor och mormor. Den handlar om identitet och kulturarvet som mormodern i boken vill lämna över till sitt barnbarn att förvalta. Boken handlar också om att lära barnet att förena två världar som berikar, så att barnet inte känner sig halvt. Boken ger en bild av Mellanöstern med sina starka färger, dofter, lysande himlakroppar och den varma gula solen; en annorlunda skildring av Mellanöstern som i dagliga nyheter annars bara är krig och konflikter utan slut. Man får inte glömma att det också finns en vardag där barnen är förskonade från all medierapportering. Där man får vara barn och uppleva den vackra paradisliknande miljön, även om där kan finnas giftiga ormar. För det är livets naturliga gång. Den här boken ska förena svenska barn med de barn som flytt sina hemländer hit, och att de barn som flytt hit ska kunna relatera till sig själva.

Hur skulle du beskriva ditt författarskap? 
Jag har läst väldigt mycket sedan jag var barn, trots att det inte var vanligt för flickor i de miljöer jag växt upp i. Mina föräldrar var analfabeter, men uppmuntrade oss barn att gå i skolan. Jag är född i en liten by som ligger i Tur Abdin som ligger i sydöstra Turkiet. Tur Abdin ligger i Mardinprovinsen och består av ca 50 kristna byar som idag nästintill är tomma på sina kristna invånare. I början av 1980-talet kom jag till Schweiz som arbetskraftsinvandrare och jobbade där i fem år innan jag kom till Göteborg där jag jag bott sedan dess. I Göteborg upptäckte jag ganska snart att här finns möjligheter att utbilda sig. Och de möjligheterna har jag tagit del av, och utbildat mig till psykiatrisjuksköterska trots att jag bara gått i den femåriga turkiska grundskolan.

Mitt intresse för skrivandet väcktes i samband med min resa tillbaka till mitt hemland efter jag levt i exil i 26 år. Jag kände ett starkt behov av att uttrycka min längtan och saknad efter det liv vi en gång haft i hemlandet, men som jag hade förlorat utan att ha förstått det innan jag blev vuxen. Jag började också ställa mig frågor om min existens och identitet som jag ville ha svar på. Jag märkte att mitt författarskap handlar mycket om existentiella frågor. Allt mitt läsande gjorde mig sugen på att själv vilja skriva. I mitt författarskap berör jag ämnen som integration och hur det är att leva i två kulturer utan att göra avkall på sig själv. De böcker jag hittills gett ut är min självbiografiska roman ”Farväl – välkommen hem” samt diktverket ”Kärlekens cirkel”, även den illustrerad med egna fotografier från mina hemtrakter. Jag har två böcker till på gång som jag räknar med ska komma ut nästa år.

Klicka här för att läsa en intervju i Göteborg Direkt!