Med utgångspunkt av Alma-pristagaren Laurie Halse Andersons besök i Göteborg i veckan uppmanar Författarcentrums ordförande regeringen att lägga de samhälleliga resurserna på att stärka den litterära infrastrukturen istället för att ta fram läslistor.
– Läs- och skrivlust är något som väcks genom praktik, inte teori, skriver Martin Engberg i en debattartikel på GP Kultur
När Alma-pristagaren Laurie Halse Anderson besökte Jonsered Herrgård i tisdags berättade hon att hon blev tillsagd att inte ha för stora förhoppningar i samband med sin bokdebut. ”Tonåringar läser inte”, sa förläggaren. Men det gjorde de. Debuten med Säg något 1999 blev en framgång.
”Tonåringar läser om de får böcker som inte suger!” utbrister Halse Anderson och menar att det inte är underligt att unga inte vill läsa ifall de bara förses med böcker av döda vita män.
Själv skrev hon om övergrepp i sin debut. Ett kontroversiellt ämne i USA, där konservativa politiska rörelser aktivt arbetar med att få böcker om homosexualitet, rasism och sex bannlysta på skolor och bibliotek. Bara under hösten 2022 infördes 1477 bokförbud i USA enligt Svenska PEN. Bland dem finns Laurie Halse Andersons böcker.
Viljan att bannlysa böcker är inte lika utbredd i Sverige, men finns. Skälen kan variera. För några år sedan hade vi en debatt om Stina Wirséns barnbok Lilla hjärtat som anklagades för att vara rasistisk. Politiker i Kalmar ville 2022 stoppa en rad sagostunder med dragqueens som läser för barn. Debatten blev nationell och biblioteken som bokat sagostunderna fick ta emot hot och hat.
Författarcentrum bokar runt tretusen författarbesök om året. De flesta i skolan och på bibliotek. Endast i ett enstaka fall känner vi till att en av våra medlemmar fått sitt författarbesök inställt på grund av att hen skriver normkritiska böcker.
Men endast ett fall är också ett fall för mycket.
Liksom i exemplet med ”Drag queen hour” känns mönstret för hur bannlysningen går till igen från USA. Rektorn som ställde in författarbesöket hänvisade till att det kunde leda till negativa föräldrareaktioner. Rädslan för olikhet kommer inte från barnen. Det är de vuxna som hotar, hatar och blir rädda.
Vi kan inte tillåta att berättelser förbjuds i Sverige, oavsett vad de handlar om. Därför måste vi rusta oss nu.
Regeringen har tillsatt en utredning som ska ta fram en kulturkanon. De har också gett Statens skolverk i uppdrag att ta fram läslistor för skolorna i samarbete med Statens kulturråd.
Dessa rekommendationer kommer inte att göra ett skvatt för att öka läslusten hos vare sig barn, unga eller vuxna. Steget från listor över vad vi bör läsa, till vad vi inte bör läsa, är dessutom oroväckande kort.
Författarcentrums medlemmar är dagligen ute på skolor och möter barn, unga och vuxna i läsande och skrivande. Vi vet att läs- och skrivlust är något som väcks genom praktik, inte teori. Ett barn måste få en bok i handen som passar just hen. Det kan vara livsavgörande att få läsa om jobbiga saker ifall du själv varit med om jobbiga saker. Även om dina föräldrar blir upprörda.
En ung människa som blir uppmuntrad i sitt skrivande av en yrkesverksam författare kanske en dag själv vågar satsa på litteraturen.
Lägg inte resurserna på listor. Lägg dem på att stärka den litterära infrastrukturen som redan idag bär ut en mångfald av berättelser i samhället. Se till att organisationer som Författarcentrum kan fortsätta existera. Gör det ekonomiskt möjligt för författare att leva på sitt skrivande. Förläggare att ha råd att ge ut dem. Biblioteken att köpa in dem. Läsare att hitta till dem.
Laurie Halse Anderson citerar Astrid Lindgren (i vars namn hon alltså prisats) som sa: ”Allt stort som skedde i världen, skedde först i någon människas fantasi”.
Låt oss fantisera om en värld fylld av olika sorters litteratur där läsandet sker av lust. Inte för att någon sagt åt oss vad vi bör – eller inte bör – läsa.
Martin Engberg, Ordförande Författarcentrum Riks
Foto: Emelie Asplund