Vera Stremkovskaya: Dikt i solidaritet med Ukraina

Hon skrev till mig i morse…

Hon skrev till mig i morse:

”Vi är hemma i Kiev, har inte kraft att flytta,

Mamma kan knappt gå, och så vår katt…

I gamla lägenheten, går vi under flyganfallen till badrummet eller korridoren …

Och de ryska bröderna bombar Charkov nu”

Kan något vara mer tragiskt! Min Gud!

Jag är ryska och jag hatar det här kriget!

Och jag gråter och gråter dag och natt

Av vanmakt och sorgen i mitt hjärta.

Minns du hur vi sålde dina tavlor på torget i Mikołajki?

Och sen talade med prästen om kriget och Solidaritet?

Och hängde upp dina tavlor i Minsk, och i Göteborg också?

Du bodde i Polska Centrum och målade staden på en gammal mur?

Ja, det är Polen idag – den närmaste brodern,

Och världen ser skarpt in i mörkret, och är på sin vakt,

Där stupar igen de unga soldaterna,

Och mödrarna gråter… Var? Och varför

Har vi förlorat vår själ i avskedet?

Ta isär händerna, inte höra varandra?

Och nu…Ukraina. Ryssland.

Det finns ingen väg tillbaka.

Och dina snälla djur på tavlorna

Ler vänligt mot mig…

Vera Stremkovskaya,
Översättning till svenska Per-Olof Andersson
Göteborg, 27.02.2022
Galinas website http://bodyakova.com/