På Stenbacka förskola i Asarum träffade jag en grupp på ett tiotal fyra-femåringar. Vi pratade om haikuns väsen, årstiderna och haikuns historia. Vi läste och lekte haikudikter, ritade till dem och pratade om ordens betydelse. Andra gången vi träffades läste jag min outgivna haibun, ”Leos resa”, som består av en berättelse med dikter insprängda i texten och barnen ritade bilder till den. Vi såg också ett bildspel med fotografier på några av de platser som Leo besöker i boken. Jag gjorde en powerpoint med min saga och deras bilder och läste om några av de dikter vi arbetat med. Barnen var duktiga på att komma ihåg den ”tredje raden” på flera av de dikter som de tyckte mest om. 

utomhus, snöfall / klockan i köket stannar / teven pratar på

Anna Maris är haikupoet. Hennes diktsamlingar är utgivna i Sverige och USA.

Jag började min ”Berätta Mera workshop” med att presentera mig och tillsammans pratade vi om varför jag var utklädd till humla. Mina tre första böcker handlar om djur och insekter i den svenska faunan,  och min första bok heter ”Var sover humlan på vintern?” Barnen presenterade sig och vi pratade om vad en författare/illustratör gör. Jag tog fram min ”magiska” resväska som var fylld med vilda gosedjur & insekter. Varje barn fick välja ett djur i väskan och jag läste om det djuret/insekten från någon av mina böcker. Barnen fick bland annat gissa vem djuret fick mat från när den var liten och vad djuret gör när den blir rädd. Sedan målade vi några av djuren som jag skapat målarbilder av och efter det hade vi samling där både barn och vuxna ställde frågor. När barnen gick hem på eftermiddagen fick de med sig ett diplom och en uppblåst ballong (med min hemsida o namn på). Till förskolepersonalen lämnade jag två av djurböckerna om ett häfte med sju uppgifter att jobba vidare med kring temat djur, bland annat djurmemory och djurpromenad.

Både barn och vuxna var väldigt glada och tacksamma efteråt och en liten flicka kom fram till mig och sa: ”Författare Annie Klasson, det bästa med den här dagen var du! Att du kom till oss!”

Jag utgick från min bok med fotografiska bilder: ”Liv med hund”. I den finns även natur, action, vila, en katt, en ko, men mest hundar. Där finns korta episoder som passar  för högläsning. Jag hade ett ”magiskt” skrin med små hundfigurer och lappar i olika färger med ord, relaterade till boken. Barnen gick igång på att rimma och fantisera. Vi kunde prata om känslor utifrån hundarna i boken. Och alla gillade mitt lilla instrument: en ”klangskålstrumma” som gjorde barnen lugna och lyssnande efter lekarna. Barnen fick pröva den, och sedan gjorde jag en egen saga till klanger.  

Jag presenterade mig själv och berättade att jag är författare och bibliotekarie och undrade om de visste vad en författare är. Vi pratade också om vad en illustratör är och att bilder i böcker kan se olika ut (tecknade, i färg, svartvita, foto osv). Sedan berättade jag om mitt författarskap och lite kort om de böcker jag skrivit. Visade även min vuxenbok och barnen tyckte att den såg tråkig ut då den inte innehöll några bilder  Därefter tittade vi på omslaget på boken Kevins (h)järnvilja och jag lät barnen gissa vad de trodde att boken handlar om innan jag läste några stycken ur den. Boken handlar om en kille som önskar sig en BMX och när hans mamma inte vill köpa en sådan till honom bestämmer han sig för att spara ihop pengar själv. Det var stycken kopplat till detta som jag läste. Men boken handlar också om att de vuxna i hans omgivning börjar misstänka att han har epilepsi. Vilket jag sedan nämnde. Sedan fick förskolan ett ex av boken så att de kan läsa vidare på förskolan. Denna bok bekostades av biblioteket. Därefter fick barnen färglägga cykelbilder som jag hade med mig och de som hellre ville rita en egen cykel fick göra det. Som uppdrag till pedagogerna så uppmuntrade jag dem att läsa boken och att låta barnen rita och/eller berätta om sina drömmar och önskningar (likt Kevin i boken).

Före förskolornas besök på biblioteket skrev jag till dem och presenterade mig för förskollärarna och tryckte på att besöket skulle inspirera till fortsatt arbete med sagor och muntligt berättande/litteratur. Under mötet på biblioteket berättade jag traditionella folksagor och tillsammans lekte vi två av sagorna. Jag berättade med hjälp av föremål, för att även barn som är ovana att skapa inre bilder av ett händelseförlopp skulle lättare fångas av sagan. Med sig hem från besöket fick varje förskola min bok Lekfulla sagor, som innehåller korta folksagor och tips på hur de kan berättas och lekas. Efter drygt en månad följde jag upp besöket med ett nytt mail till förskolorna. Glädjande nog hade de blivit intresserade av mitt sätt att berätta och inspirerats i arbetet. 

Berätta mera! på Ekbackens förskola – med Vill du hjälpa Axis våga?
Pedagogerna på Ekbackens förskola var väl insatta i boken och hade köpt in flera exemplar – med en tydlig vilja att alla barn skulle få ta del av projektet. Under besöksdagen mötte jag härliga femåringar, men arbetet skulle fortsätta i hela förskolan även efteråt. Barnen hade redan lärt känna Axis, vilket skapade en trygg och nyfiken grund. Vi pratade om rädslor – Axis rädslor, barnens egna rädslor, och hur man kan hjälpa sig själv genom att berätta, rita eller dela med sig. En del av workshopen byggde på ett ledmotiv till Axis, skapat av min dotter. Tillsammans hade vi gjort en dans med lugnande rörelser som jag lärde ut till barnen – en rolig och kroppslig form av berättande. Vi pratade om att både barn och vuxna kan skapa berättelser på olika sätt. Var för sig eller tillsammans. I workshopens sista del ritade barnen sina rädslor. Jag ritade också, vilket ledde till fina samtal. Förskolan planerade att arbeta vidare med Axis i alla åldersgrupper. Jag är så tacksam, det känns fantastiskt – Axis fick jobba djupgående med barnen och både rädslor och berättande fick utrymme. 

Barnen fick ha namnlappar, precis som jag, då jag tycker det är väldigt värdefullt att tilltala barnen vid sina namn. Barnen var mkt stolta över dessa lappar och ville gärna ta med dem hem. Jag frågade om de visste varför jag var där och så pratade vi om att jag älskar sagor, både att göra egna och att läsa och lyssna på andras. De fick berätta om sina favoritsagor och så plötsligt hördes ett ljud från min skattkista. Det var min handdocka (dunderdraken) som ville hälsa på barnen och fråga hur de mådde och så gav han förslag på vad jag skulle berätta. Sen varvades berättandet om Bibbi och ilskan med hjälp av figurer från skattkistan och mitt berättande, frågor, reflektioner, deltagande från barnen på olika sätt genom ex få höra, titta, lukta mm Vi dansade och vi hade lugn och ro-stund och sen avslutade vi med ett öppet slut på berättelsen där barnen fick en cliffhanger till vad som kan hända näst. Bibbis argskrik och lite trummor när vi dansade mm. Barnen var fantastiska och väldigt med hela tiden. Jag tycker att det var en fantastisk förmiddag och vill gärna göra detta igen. 

Vi presenterade oss för varandra, berättade om vad en författare gör, pratade om regnbågen som fenomen och barnens tankar om det. Sedan läste jag delar av boken, lite av varje färg. Och ställde frågor samt lyssnade barnens tankar. Vi hade rörelse till alla färger. En grupp hann rita också. Vi avslutade med en sång som jag skrev till boken.jag spelade gitarr. Pratade med rektorn efteråt som tyckte att det är fantastiskt att ha en författare på förskolan!